I vårt förra inlägg talade vi om orkidéer och då faller det sig nästan naturligt att idag skriva om en man, som namngav många av dessa. Linné var en svensk botaniker, läkare, geolog, pedagog, ornitolog och zoolog. Han är upphovsmannen bakom den moderna systematiken, som grupperar växter och djur. Carl von Linné utformade sexualsystemet, det vill säga indelningen av växter efter deras befruktningsdelar som heter ståndare och pistiller.
Linné föddes i komministergården Råshult, i Stenbrohults socken i Småland 1707. Han föddes i en tid då det var mycket ovanligt att ha efternamn. Fadern hette ursprungligen Nils Ingemarsson, där Ingemarsson var en patronym och inte något släktnamn. Då Carl blev student i Lund skapade han ett släktnamn, inspirerat av den stora lind som växte på hemgården i Jonsboda, i Vittaryds socken i Småland. Han latiniserade ordet “lind” till Linnæus. Carl von Linnés svenska namn var därmed Carl Nilsson Linnæus. Det var tänkt att Linné, som sin far och som sin morfar Samuel Brodersonius skulle bli präst, men han visade inget större intresse för detta. Hans intresse för botanik imponerade på en lärare i den närbelägna staden Växjö och han sändes i augusti 1727 till Lund för universitetsstudier. År 1741 utnämndes Linné till medicinprofessor vid Uppsala universitet. År 1742 bytte han professur med Nils Rosén von Rosenstein och blev botanikprofessor.
Linné gifte sig 1739 med Sara Elisabeth Moræa från Falun och de fick sju barn tillsammans.
År 1754 gav Carl von Linné ut världens första bok Flora som hette Flora Svecia. Där skrev han att i Dalsland gav man den inhemska orkidén nattviolen till tjurar som inte ville para sig.
Linné dog i ett slaganfall, den 10 januari 1778 i Uppsala och är begravd i Uppsala domkyrka.